Säg det du menar — utan att såra 🦒

Varför ”giraffspråk”?

Giraffen är det landdjur som har störst hjärta, och med sin långa hals har den överblick. Rosenberg ställde giraffen mot vargen (ibland schakalen): vargspråket dömer, anklagar, generaliserar och kräver. Giraffspråket observerar, känner efter, uttrycker behov och ber om det den önskar. Skillnaden låter så här:

De fyra stegen — så levererar du ett budskap

1. Observation — utan värdering. Beskriv det som faktiskt hänt, som en filmkamera hade sett det. ”Du kom hem 19.30 tre kvällar den här veckan” — inte ”du är alltid sen”.
2. Känsla — din egen. Säg vad du känner: ledsen, orolig, ensam, frustrerad. Se upp med falska känslor som ”jag känner mig sviken/ignorerad” — de är förtäckta anklagelser om vad den andra gjort.
3. Behov — det som ligger under. Känslan pekar mot ett behov: trygghet, närhet, uppskattning, vila, förutsägbarhet. Behov handlar om dig, inte om den andras brister.
4. Önskan — konkret och positiv. Be om det du vill ha (inte det du vill slippa), specifikt och görbart: ”Kan du skicka ett sms om du blir sen?” En önskan tål ett nej. Annars var det ett krav.

Tre snabba tumregler

• Börja med ”jag”, inte ”du”. ”Du”-meningar startar försvar; ”jag”-meningar öppnar samtal.
• Skala bort ”alltid” och ”aldrig”. Generaliseringar gör att partnern försvarar undantaget i stället för att höra dig.
• Lyssna med girafföron också. Bakom partnerns hårda ord finns också en känsla och ett behov. Försök höra det. ”Är du orolig för att…?” kan vända ett gräl till ett samtal.